I de tre första delarna av succéserien SionsArvet höll författarparet Bodie och Brock Thoene sina läsare fängslade med en händelsespäckad, dramatisk skildring av den hjältemodiga men ödesdigra kampen om Jerusalem våren 1948.
Nu tar serien en oväntad vändning, i och med att Skriftrullen från Jerusalem för oss tillbaka i tiden i en urgammal berättelse om kärlek, tro och försoning.

Efter dagar av hårda strider mot de arabiska styrkorna tar Moshe Sachar, israelernas modige anförare, sin tillflykt till en tunnel under Gamla staden. Där upptäcker han en samling bokrullar som behandlar hans tros och folks historia.
När han rullar upp en av dem, finner sig Moshe uppslukad av en märklig berättelse från det första århundradet e.kr., om Miryam, en vacker ung änka med ett tragiskt levnadsöde, och Marcus, hennes romerske älskare.
Samtidigt som en fascinerande profet verkar utgöra ett hot mot det romerska imperiet, innebär Miryams längtan efter kärlek och upprättelse att de blir indragna i en livsfarlig komplott som kommer att påverka världshistoriens förlopp.

Lovord angående Bodie och Brock Thoenes SionsArvet:

”Att läsa paret Thoenes verk är att se historien utspelas inför ens ögon.”
– Houston Chronicle

”Med tempofylld, medryckande dramatik och ångestladdade scener överträffar paret Thoene självaste James Michener.”
– The New York Post

”Grundlig bakgrundsforskning...dramatisk läsning för varje älskare av historisk fiktion.”
– BookPage

Om författarna:

Bodie och Brock Thoene, med examina i kreativt författarskap och historia, har hittills författat trettiotre romaner, inklusive bästsäljarserierna Sionserien och Sionförbundet. Tillsammans har de åtta gånger belönats med utmärkelsen Evangelical Christian Publishers Gold Medallion. Paret Thoene är bosatta i Nevada, USA och i London, England.

Utdrag ur boken:

En röst hördes bortifrån portalen.

– Söker du vägledning i din vånda? Det var Vara. – Måste ha varit en chock för dig att se mig stå där bredvid övertribunen i dag, hånlog han. Nu kan du inte längre låtsas stå över mig.

Oavsett om detta var ämnat som en provokation eller bara ett tillfälle att triumfera, ville Marcus inte bli indragen i något. Han försökte tränga sig förbi Vara, men en köttig hand på hans bröst hindrade honom.

– Vi behöver inte vara fiender, sa Vara. Jag kanske till och med kan lägga ett gott ord för dig. Du vill väl inte tillbringa resten av ditt liv i Judéen?

Marcus avlägsnade Varas hand med samma avsmak som om han vidrört en spetälsk eller en giftig orm.

– Jag vill inte ha något från dig.

– Men du har något som jag vill ha, replikerade Vara. Din tjänare ... Carta. Ge honom till mig. Se det som ett sigill på vår förbättrade relation.

Vid blotta tanken på det vände det sig i magen på Marcus. Med ett kvävt rop kastade han sig fram med höger arm mot Varas hals. Kraften i rörelsen tvingade den tyngre mannen baklänges, med ryggen mot marmorfundamentets vassa kant. Luften gick ur Vara, som skrek till av smärta. Hans hälar skrapade mot golvet utan att finna fäste.

Marcus tryckte upp sin motståndare ännu högre. Vara böjde sig allt längre bakåt, rädd att få nacken knäckt, samtidigt som han flämtade efter luft.

– Håll dig borta från Carta, väste Marcus och tryckte ännu hårdare. Du äcklar mig. Och vet du vad? Om du verkligen kände dig så trygg och mäktig ihop med din nya patronus skulle du väl knappast försöka köpslå med mig, eller hur? Så jag varnar dig: håll dig borta från Carta och allt annat som tillhör mig.

När Marcus tog ett plötsligt kliv bakåt sjönk Vara ner på golvet likt inälvorna på en klubbad oxe som offrades åt kejsaren.
Han gned fortfarande sin hals när Marcus gick därifrån, ut i mörkret.