Den 23 maj 1948: Vi befinner oss i centrum av urladdningen mellan de judiska och muslimska arméerna. Nio dagar har förflutit, fyllda av häftiga strider, sedan den nya staten Israel utropades. Sionsporten är spärrad och förnödenheterna håller snabbt på att ta slut. Innanför stadsmurarna hotar modlösheten de tappra försvararna. Moshe Sachar befinner sig på fientlig mark och gör ett desperat försök att nå fram till gamla stadens återstående kämpar, bland vilka hans havande hustru, Rachel, befinner sig. Hennes morfar har upptäckt en hoppets profetia för Jerusalem, men frågan är: Skall Moshe hinna fram före det avgörande anfallet... Innan det är försent?

Den tredje boken i serien SionsArvet, Jerusalems Hjärta, är en medryckande berättelse om kampen för att befria världens heligaste stad. Än en gång presenterar Bodie och Brock Thoene en oöverträffad kombination av historiska fakta, berättarkonst och dramatik som håller läsaren fängslad från början till slut.

Lovord angående Bodie och Brock Thoenes SionsArvet:

”Att läsa paret Thoenes verk är att se historien utspelas inför ens ögon.”
– Houston Chronicle

”Med tempofylld, medryckande dramatik och ångestladdade scener överträffar paret Thoene självaste James Michener.”
– The New York Post

”Grundlig bakgrundsforskning...dramatisk läsning för varje älskare av historisk fiktion.”
– BookPage

Om författarna:

Bodie och Brock Thoene, med examina i kreativt författarskap och historia, har hittills författat trettiotre romaner, inklusive bästsäljarserierna Sionserien och Sionförbundet. Tillsammans har de åtta gånger belönats med utmärkelsen Evangelical Christian Publishers Gold Medallion. Paret Thoene är bosatta i Nevada, USA och i London, England.

Utdrag ur boken:

Lori tittade upp på täcket av rök och damm som dolde alla färger denna dag.

­ Han behöver äta.

– Kanske det. Alfie nickade medan Abe sparkade och skrek. Men han e’ väldans rädd. Inte mycket ljus där nere i källaren. Och varmt e’ där också. Och massor av folk. Folk som gråter. Kanske e’ de’ bättre här ute.

Han pekade tvärsöver torget mot yeshivaskolans öppna portal, där dussintals flyktingar satt och kurade. Deras ynkliga knyten erbjöd knappast något verkligt skydd. Slog en arabisk granat ner på torget skulle ingenting kunna skydda dem från granatsplittret.

I samma stund sköt en fontän av grus upp ur marken utanför muren runt Hurva.

Skulle hon låta ett barns ilska diktera var de skulle söka skydd? Utan att se sig om slog hon armarna om Abe och rusade bort mot sandsäckarna som skyddade ingången till Hurvas portal.

Abe, som en gång varit en knubbig unge, var nu mager som ett skelett efter månader av brist på allting. Lik en fågel förlamad av sorg hade han vägrat att inta någon som helst näring sedan den natten familjen omkom, då en granat jämnade deras hus med marken.

– Hannah Cohen har säkert lagat något gott till dig, sa hon, men hennes ord drunknade i stridslarmet när de klev in i Hurva-synagogan under den stora kupolen. Soldaterna på byggnadsställningarna siktade och sköt genom de blyinfattade fönstren. Arabiska prickskyttar i minareten utanför muren pumpade sina kulor in mot Hurvaområdet.