Det är tidig eftermiddag den 14 Maj, 1948, i världens heligaste stad. Spänningen är hög eftersom detta är dagen då de brittiska trupperna ska överlämna nyckeln till Sions portar och avlägsna sig. De kommer att lämna efter sig judiska och muslimska styrkor som krigat i månader för att få kontroll över en helig stad. Den stad som de alla är villiga att dö för.

Det är en imponerande samling personligheter, fångade i utsatta lägen, vars levnadsöden gör Jerusalems Vaka till en oförglömlig berättelse som är omöjlig att lägga ifrån sig. Precis som i de tidigare sionserierna, har Bodie och Brock Thoene skrivit en magnifik historisk berättelse om de viktiga händelserna som utspelar sig tiden efter det brittiska avlägsnandet. Bodie och Brock är kända för att skriva gripande berättelser som är rika på historisk äkthet och dramatik.



Lovord angående Bodie och Brock Thoenes Jerusalems vaka:

”Att läsa paret Thoenes verk är att se historien utspelas inför ens ögon.”
– Houston Chronicle

”Med tempofylld, medryckande dramatik och ångestladdade scener överträffar paret Thoene självaste James Michener.”
– The New York Post

”Grundlig bakgrundsforskning...dramatisk läsning för varje älskare av historisk fiktion.”
– BookPage

”I denna inledande volym i serien Sionsarvet har de åstadkommit en engagerande gestaltning... måste läsas.”
– Booklist

Om författarna:

Bodie och Brock Thoene, med examina i kreativt författarskap och historia, har hittills författat trettiotre romaner, inklusive bästsäljarserierna Sionserien och Sionförbundet. Tillsammans har de åtta gånger belönats med utmärkelsen Evangelical Christian Publishers Gold Medallion. Paret Thoene är bosatta i Nevada, USA och i London, England.

Utdrag ur boken:

De unga invånarna i kibbutz Kfar Etzion hann aldrig fira den nya staten Israels grundande. För dem innebar denna dag världens undergång.

– Spring! Mot odlingen!

Daniel Caan märkte inte ens de vildväxande, blodröda anemoner han trampade ner där han sprang. Med systern Suzannahs arm i ett fast grepp flydde Daniel bort från det fasansfulla slaktande som just nu pågick i Kfar Etzion. Bakom dem ekade arabernas kulsprutor likt ihållande trumvirvlar, endast delvis överröstade av skriken från de femtio judiska bosättare som i detta ögonblick avrättades på kibbutzens öppna plats.

Daniel hade sett Ahkmed al-Malik, den arabiske befälhavaren, beordra eld efter kapitulationen. Det var rena massakern, inget tvivel om den saken, och ingen nåd var att vänta om de infångades igen.

Hans vänner, pojkar och flickor som kommit till Palestina tillsammans med honom, låg sönderslitna av mördarnas vapen. Dessa som hade blivit som en familj för honom och systern när deras egen för alltid försvann i Nazitysklands bottenlösa inferno. Nu fanns det ingen återvändo för Daniel och Suzannah. Antingen fly eller dö – några andra alternativ existerade inte.