Kalifornien, 1850. En tid då män sålde sina själar för en påse med guld och kvinnor sålde sina kroppar för en plats att sova på. Angel förväntar sig inget annat än svek från män. Såld till prostitution som barn, överlever hon genom att hålla sitt hat vid liv. Vad hon hatar mest är männen som utnyttjar henne och som lämnar henne tom och död inuti.

Sedan möter hon Michael Hosea. En man som söker sin Faders hjärta i allt han gör.
Michael Hosea lyder Guds kallelse att gifta sig med Angel och älska henne ovillkorligt. Långsamt, dag efter dag, utmanar han Angels bittra förväntningar och trots hennes motstånd börjar hennes frusna hjärta att tina. Men med hennes oväntade upptinande kommer överväldigande känslor om ovärdighet och rädsla. Angel flyr. Tillbaka till mörkret, bort från sin makes starka kärlek, livrädd för sanningen som hon inte längre kan förneka: Hennes slutliga räddning måste komma från Honom som till och med älskar henne mer än Michael Hosea gör … från Honom som aldrig kommer att släppa taget om henne.

En kraftfull återberättelse av Bibelns Hosea. Kärlek som befriar är en livsförändrande berättelse om Guds ovillkorliga, frälsande, befriande kärlek.

”Ännu en fantastisk roman av Francine Rivers. Män och kvinnor, läs den här boken! Är den en västern eller en kärleksroman? Det är inte det viktiga. Den här berättelsen kommer att beröra dig på djupet! Män, återupptäck hederns betydelse och glädje. Kvinnor, bli stärkta i ert värde! Upptäck den Gud, vars kärlek befriar. En underbar berättelse som kan bli verklighet i ditt liv!”

Om författaren:

Francine Rivers har varit en bästsäljarförfattare under mer än 20 år. Hon har fått åtskilliga utmärkelser och hennes böcker har nått ut till miljontals läsare. Francine bor i norra Kalifornien, USA.

Utdrag ur Kärlek som befriar:

Michael Hosea stod bakom sin vagn och lastade ur grönsakslådor när han fick se den vackra unga kvinnan komma gående utmed gatan. Hon var klädd i svart, likt en änka, och vid hennes sida gick en råbarkad jätte med pistol på höften. Längs hela Main Street avbröt männen sina sysslor, tog av sig hattarna och bara följde henne med blicken. Hon sa inte ett ord till någon, tittade varken åt höger eller vänster. Hon rörde sig enkelt och graciöst, rak i ryggen och med högburet huvud.

Michael kunde inte ta ögonen ifrån henne. Hans hjärta slog fortare och fortare ju närmare hon kom. Han önskade att hon ville se på honom, men det gjorde hon inte. Inte förrän hon gått förbi andades han ut igen, omedveten om att han hållit andan.

Denna, käre Michael.

Michael kände adrenalinet rusa, blandat med glädje. Herre! Herre!

– Inte illa, va? sa Joseph Hochschild. Den korpulente handelsmannen stod med en säck potatis slängd över axeln och log brett.

– Det där är Angel. Sötaste flickan väster om Klippiga bergen – och förmodligen också öster om dem. Han gick uppför trappan och in i sin affär.

Michael axlade en tunna med äpplen.
– Vad vet du om henne?

– Inte mer än någon annan, tror jag. Hon brukar ta långa promenader; det är en vana hon har. Varje måndag, onsdag och fredag eftermiddag ungefär så här dags. Han nickade åt männen längs gatan. Allihop har kommit hit för att få se henne.

– Vem är mannen i hennes sällskap? Han slogs av en obehaglig tanke. Hennes make?

– Hennes make? skrattade Joseph. Snarare hennes livvakt. Magowan är namnet. Han ser till så att ingen ofredar henne. Ingen tillåts komma närmare än en halvmeter förrän han har betalat vad det kostar.

Michael rynkade pannan och gick tillbaka ut. Han ställde sig bakom sin vagn och stirrade efter henne. Hon rörde vid något djupt inom honom. Det fanns ett slags allvar, en sorgsen värdighet över henne. Just som handelsmannen greppade ännu en låda ställde Michael den fråga som brände inom honom:
– Hur får jag kontakt med henne, Joseph?

Hochschild log beklagande.
– Du får allt ställa dig i kö, som alla andra. Hertiginnan lottar med jämna mellanrum ut möten med Angel.

– Vilken hertiginna?

– Hertiginnan där nere. Han nickade nedåt gatan i motsatt riktning. Hon som äger Palatset, den största bordellen i Lustgården.

Michael kände det som om någon hade sparkat till honom hårt. Han stirrade på Hochschild, men denne märkte ingenting där han bar upp en låda med morötter och öste över dem i en tunna. Michael axlade ännu en äppeltunna.

Herre! Missförstod jag dig? Det måste jag ha gjort. Det kan inte vara henne du menar.