Mary Madison var ett barn som utsattes för obeskrivlig smärta, en ung kvinna som samhället helst ville glömma. Nu har en gudomlig kraft befriat henne så att hon med sin historia kan ge hopp och kärlek till misshandlade och utsatta kvinnor som lever sina liv i huvudstadens skuggområden.

Mary är utbildad och högt ansedd, en inflytelserik röst i Washington, D.C.—i såväl politiska sammanhang som hos de kvinnor som behöver hennes hjälp. Men hon har också ett förflutet som skrämmer. Hennes bakgrund är full av paralyserande rädsla, svek, övergrepp, beroende, och promiskuitet. Vid ett vägskäl i Marys liv var det bara en kraft som kunde rädda hennes liv och som gav henne en tillvaro full av kärlek och hopp. En kraft som inte kunde vara någonting annat än Gudomlig.

Emma Johnson är en ensamstående mamma som är på flykt från sin misshandlande pojkvän, och som tvivlar på att det verkligen finns hopp för henne och hennes små döttrar. Hon är desperat, nedbruten och uppgiven, och frestad att göra slut på alltihop. Då introducerar Mary Madison henne till den största kärleken av alla.

Den Gudomlige är en modern liknelse om Maria Magdalena. Precis som Maria Magdalena möter också Mary Madison sju demoner, och båda två blir de räddade av den ende som har kraften att göra det—Jesus Kristus, den Gudomlige.

Om författaren:

Karen Kingsbury är författare till över trettio böcker, varav en har spelats in som film. Med över 5 miljoner tryckta exemplar är Karen Kingsbury Amerikas mest populära inspirationsförfattare.

Utdrag ur boken:

    Han stannade upp och såg på henne, och trots att de befann sig ute i friska luften kunde hon känna lukten av hans unkna andedräkt. ”Detta, flicka lilla, är ditt nya hem.” Han drog med sig henne in och knuffade in henne i ett hörn. Stugan var liten, till och med mindre än lägenheten. Den hade ett litet rum och ett kök, och det var allt hon kunde se. Hela stugan kändes mörk, enslig och kall. Plötsligt pekade Jimbo på henne med sin smutsiga fingernagel alldeles intill hennes ansikte. ”Du ska inte prata mer om din mamma nu, förstår du? Om du säger ett ord till om henne så smäller jag till ditt söta lilla ansikte. Är det förstått?”
    Mary tog ett steg baklänges, och tryckte sig mot väggen. Hon sjönk ned till golvet och nickade, men hon sa ingenting mer. För vad kunde hon säga? Jimbo sa att hon inte fick prata om sin mamma, och det var det enda hon ville prata om. Hon drog upp knäna mot hakan och lade armarna om sina ben. Sedan böjde hon ned huvudet och slöt ögonen, och tänkte på allt det som hennes mamma hade sagt, om hur hon bara skulle gå till jobbet och att hon skulle komma tillbaka om tre dagar.
    Men när mörkret föll, och Jimbo och Lou hade burit in alla sina saker från lastbilen, hörde Mary Lou säga någonting som var ännu otäckare än den känsla som hon hade fått när hon först hade anlänt till det här stället. Hon sa, ”När ska du berätta för ungen att hennes mamma inte kommer tillbaka? Då kanske hon slutar upp med sitt tjat.”
    Mary öppnade ögonen och reste sig upp. Hennes armar och ben skakade, och hon fick luta sig mot väggen för att inte ramla. ”Va?” Hon var rädd, men inte så rädd att hon bara tänkte sitta still. Inte om det var så att hennes mamma inte skulle komma tillbaka. ”Vad sa du?”
    Jimbo och Lou stannade upp och vände sig om. Jimbo gestikulerade med ena handen i luften. ”Du hörde vad Lou sa … din mamma kommer inte tillbaks. Okej?” Han såg irriterad ut. ”Vad trodde du då? Att hon jobbade som receptionist här ute i ödemarken?”
    Ödemarken? Var det där de befann sig? Och vad var ödemarken egentligen? Var det ett ställe som hennes mamma kunde hitta till, och om inte, hur skulle de då kunna träffa varandra igen? Hon började gråta. Inte högt, men med en massa, massa tårar. Hennes kropp kändes alldeles trasig. Eller om det kanske var hjärtat som det gjorde så ont i.