|
Utdrag
ur kapitel 1:
I ett litet oansenligt hus i byn Beit Lechem – ”Brödhuset”
– hängde lavendelbuntar på tork i stora rummets takbjälkar
och fyllde huset med sin söta doft. Seder-måltiden
var avklarad. Berättelserna om Israels befrielse ur Egyptens
slaveri var färdigsjungna. Den smutsiga disken stod fortfarande
kvar på bordet.
Tre pojkar och en fårhund delade en säng bäddad med
mjukt fårskinn. Avel, nio år, låg mellan femårige
Emet och elvaårige Ha-Or Tov.
Emet och Ha-Or Tov var trötta och hade nästan somnat. Avel
låg med tunga ögonlock och lyssnade till rösterna
från två män som lågmält samtalade med
varandra. Rödpäls låg och tittade in i brasan.
Zadok, överherde för Israels fårhjordar, var en gammal
man. Lapp över ena ögat. Läderartad hy. Ansiktet kluvet
av ett ärr från ett gammalt sår. Hans röst och
påskgästens, Yeshua från Nasarets, letade sig in
till sovkammaren.
– Men om inte nu – när? frågade Zadok Yeshua.
Avel spände öronen för att höra Yeshuas svar.
Ja, när?
Hade det funnits en viktigare fråga i hela världshistorien?
Så många saker berodde på svaret. Frälsning.
Frihet. Hämnd på de romerska förtryckarna och det
korrupta religiösa ledarskapet.
Avel låg med huvudet lutat i handen. Zadok ställde inte
bara en fråga, utan många.
När?
När skulle Yeshua offentliggöra sin rätt till Davids
tron?
När skulle han inta sin plats i täten för en armé
och fördriva romarna ut ur Jerusalem och Israel?
När skulle han hämnas deras blod vilka fallit offer för
romarnas svärd inne på templets förgårdar i
Jerusalem tidigare i dag?
– Om inte nu, Herre – när?
Och vem hade större rätt att få veta än Zadok?
Zadok, som i sin ungdom hade funnits bland de första herdarna
som fått se änglarna och hört dem kungöra från
himlen att Messias hade blivit född i en lamningsgrotta i Beit
Lechem.
Zadok, som varit först med att underrätta templets äldste
om den mirakulösa händelsen i samband med att han levererade
de unga lammen från Beit Lechem och Migdal Eder till den dagliga
offertjänsten.
Zadok, som hade berett rum i sitt eget hem för den unga modern,
hennes make och den nyfödde lille kungen.
Zadok, som i hemlighet hade hjälpt familjen att fly strax innan
den gamle slaktarkungen Herodes soldater hade kommit om natten för
att döda alla pojkar i byn, två år och yngre.
Zadok, vars ansikte hade fläkts upp av en romares gladius
när han försökte rädda sina barn.
Zadok, som tvingats begrava sina tre små pojkar samtidigt som
hustrun Rachels klagorop ekade ut över Migdal Eders ängar
och ända bort till Rama.
Zadok, som hållit fast vid sitt tystnadslöfte beträffande
den utlovade Israels kungs vistelseort i trettiotvå år
– fram till i kväll.
En man som lidit så mycket förtjänade väl att
få veta varför? Vad det var för mening med det hela.
När?
|
